Det är unikt att ett litet land som Sverige åtar sig värdskapet för en forskningsanläggning av ESS storlek. Att Sverige faktiskt ”vann” ESS har väckt jubel, regionalpolitiska förhoppningar i Skåne samt viss oro att ESS ska dränera annan forskning på resurser.

ESS tillhör den sortens storslagna anläggningar som sägs vara vår tids pyramider och katedraler, förväntningarna är stora, det heter idag att ESS kan användas till nästan vilken forskning som helst, allt från arkeologiska studier till undersökningar av sprickbildning i bilmotorer.
Men nu är det hög tid att omvandla det visionära till konkreta strategier för forskning och utbildning. Och för Lunds universitet att förhålla sig till ESS, för att i framtiden inte ”bara” bli lika med ”ESS-universitetet”.
– Om Sverige ska vara med och utnyttja de resurser som ESS kommer att innebära måste vi nu på allvar satsa på träning av kommande generationers forskare och användare. Kompetens och utrustning har lika stor betydelse när det gäller utnyttjandet av forskningssatsningar som ESS, säger Björgvin Hjörvarsson, professor i materialfysik vid Uppsala universitet och som neutronforskare en självklar användare av ESS.
Vilket enligt nuvarande planer ska ske senast år 2020, om byggstarten blir av som planerat 2013.
Det var under 1990-talet som planerna på en europeisk anläggning för neutronforskning aktualiserades. År 1993 bildades ett ESS Council bestående av elva länder. Tidigt väcktes också tanken att Sverige skulle kunna bli värdland för en anläggning där neutronforskning sker med så kallad spallationsteknik.
Det allra första initiativet till svensk ESS-kandidatur kom i slutet av 1990-
talet och togs av Lars Börjesson, idag huvudsekreterare i Vetenskapsrådets kommitté för forskningens infrastrukturer.
Allan Larsson, tidigare s-politiker och styrelseordförande i Lunds universitet, utredde förutsättningarna. År 2007 då regeringen gjorde sin avsiktsförklaring att få ESS till Sverige fick Larsson uppdraget att driva Sveriges ”kandidatur”. Larssons framgång, att ESS kommer att uppföras i Lund, renderade honom i somras pris som ”Årets lobbyist”.

Bygget kostar 14 miljarder
ESS är en europeisk forskningssatsning, vilket innebär att den är samfinansierad, själva konstruktionen och ”byggkostnaderna” beräknas enligt konsortiet ESS Scandinavia och i 2007/2008 års prisnivå att uppgå till cirka 14 miljarder, den årliga driftskostnaden cirka 900 miljoner och så måste drygt en och en halv miljard fonderas till framtida avvecklingskostnader. Värdlandet Sverige har åtagit sig att stå för 30 procent av konstruktionskostnaderna vilket innebär mellan 3 och 4 miljarder samt tio procent av driftskostnaden,
ungefärligen 90 miljoner per år.
Det har funnits oro över att finansieringen av ESS skulle komma att gå ut över annan forskning, primärt då starten för MAX IV, ”fjärde generationens” synkrotronljusanläggning inom befintliga Max Lab i Lund.
Förre ministern Lars Leijonborg spädde på den oron genom att vid ett framträdande i oktober förra året på Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, säga att regeringen inte skulle ha råd med både ESS och Max IV. Många har dock framhållit ”synergieffekterna” mellan ESS och Max IV, liksom att Max IV bidrog till att Sverige fick ESS, men bägge är fristående anläggningar och verksamheter som klarar sig utan den andra.

Påverkar andra satsningar
ESS räknas som ett public-private-projekt, inte minst har Allan Larsson försäkrat att, förutom andra länder som deltar i ESS-satsningen, så kommer regionalt och internationellt näringsliv att finnas med som finansiärer.
Men statliga pengar kommer trots allt att krävas och formuleringen i forskningspropositionen om ”finansiering inom befintliga ramar” lämnar öppet för fortsatta tolkningar av prislappen på ESS.
– Oron kan sägas ha dämpats, men det är ofrånkomligt att ESS kommer att innebära prioriteringar som påverkar andra infrastruktursatsningar, säger KVA:s ständige sekreterare Gunnar Öquist.
Arne Johansson, huvudsekreterare i Vetenskapsrådets ämnesråd för naturvetenskap och teknikvetenskap, beskriver ESS som ”ett politiskt, visionärt projekt för forskargrupper som ännu inte finns”:
– Det är spännande och intressant, möjligen finns ett orosmoment i hur ett litet forskningssystem som det svenska ska klara av eventuella fördyringar. Samtidigt kan man inte säga att något annat område förlorar de pengar som ESS kostar, om Sverige inte hade fått ESS skulle man knappast ha satsat lika mycket pengar på någon helt annan forskning.

Kritiserar finansieringen
En som länge följt ESS-frågan är Olof Hallonsten vid Forskningspolitiska institutet som nyligen disputerat med avhandlingen ”Small Science on big machines”, bland annat om det forskningspolitiska spelet bakom framväxten av Max Lab och liknande anläggningar utomlands.
Han har på blogg och i debatt beskrivit ESS som ”en gökunge”, han menar att ESS riskerar att ta resurser från övrig svensk forskning och kanske speciellt undergräva möjligheterna att satsa på MAX IV, som, enligt Olof Hallonsten, har betydligt starkare förankring i svensk forskningstradition.
Men han understryker att han inte är någon fiende varken till ESS eller till neutronforskning, det är den oklara finansieringen som han kritiserat.
– ESS-processen har handlat mer om marknadsföring och politiskt spel än om forskning, det har varit ett mycket skickligt politiskt spel.
När nu beslutet väl är taget tror han inte heller att pengarna är något problem:
– Att inte betala vad ESS kostar, nu och framöver, vore en alltför stor prestigeförlust, inte minst politiskt, för Sverige som land. Man kommer helt enkelt att skaka fram de pengar som behövs.
Men Olof Hallonsten tycker också att det är bedrövligt om inte Sverige satsar en separat och rejält tilltagen summa, öronmärkt för ESS, helt vid sidan av ordinarie forskningsbudget.

Som en hammare …
ESS-bygget är omdebatterat, bland annat av miljöskäl, men de flesta är överens om att ESS är ett lyft för Skåne som region, hur det mer specifikt påverkar Lunds universitet är mer svårtolkat.
Här krävs en balansgång mellan att å ena sidan vara det universitet som härbärgerar Sveriges största forskningsanläggning och å andra sidan fortsätta att vara också något annat än ”ESS-universitet”.
Rektor Per Eriksson är dock inte orolig, han tror inte ett ögonblick att Lunds universitet i framtiden kan komma att få mindre anslag, med tanke på att man fått och kommer att få stora pengar till ESS och Max IV.
– Jag har inte heller märkt någon sådan oro inom universitet, ESS kommer också att alstra annan forskning än fysik och neutronforskning. ESS innebär exempelvis en enorm samhällsomdaning för regionen, vilket är väsentligt och intressant att belysa genom forskning inom helt andra forskningsfält.
Ja, än så länge anses den ännu inte uppförda anläggningen ha potential att härbärgera och alstra nästan vilken materialinriktad forskning som helst. Det är bland annat därför Björgvin Hjörvarsson talar om vikten av att konkretisera och han gör jämförelsen med en hammare. 
– ESS är ett instrument, precis som en hammare. En hammare kan användas för att bygga ett hus, men det är trots allt snickaren som bygger huset. På samma sätt kan Sveriges forskare betraktas som kunskapssnickrare och det blir spännande att se vad ESS kommer att användas till.

MARIELOUISE SAMUELSSON

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.