En avhandling från Lunds universitet förklarar varför vi ibland bryter mot det som vi egentligen tycker är det uppenbart moraliskt riktiga. Varför händer det till exempel ibland att en student eller en forskare riskerar sin karriär genom att fuska? Det handlar om hur vårt abstrakta tänkande fungerar.

Det är lättare att ha fasta principer när man tänker på framtiden. Ju närmare i tiden en händelse ligger, desto svårare är det att leva upp till sina ideal. Det har forskaren Jens Agerström lyckats visa i sin doktorsavhandling i psykologi från Lunds universitet.
– När framtiden blir nutid är inte moralen lika viktig längre. Ideal som vi anser att vi borde leva upp till framstår tydligare när vi föreställer oss dem i framtiden. I nutid blir den konkreta situationen och tillfälligheternas spel starkare, förklarar han.
Jens Agerström lät närmare 1 000 personer ta ställning till hur de skulle hantera olika situationer med olika moraliska handlingsalternativ. Det handlade om vardagliga frågor som att sortera sopor och att ge blod. Hälften av gruppen fick föreställa sig hur de skulle handla om scenariot utspelade sig inom en nära framtid, medan den andra gruppen fick exakt samma scenario, men med skillnaden att händelsen skulle inträffa om mellan 10 och 30 år.
– Det är mycket tydligt att framtidsperspektivet påverkar tankeprocessen, det gör att vi tänker mer abstrakt och då framträder de överordnade aspekterna tydligare. Om vi till exempel blir ombedda att donera blod i framtiden dominerar den överordnade moraliska värderingen att vi anser att vi ska bry oss om andra människor och hjälpa dem. Men om vi blir tillfrågade att ge blod nästa vecka blir obehaget att få ett nålstick och att det kan vara obekvämt att ta sig till sjukhuset konkretare – själviska motiv tar överhanden.
Samma sak gäller vår känsla av skuld, den blir starkare när vi föreställer oss att vi kommer att bryta mot våra moraliska principer i framtiden.
Jens Agerström fick idén till sin avhandling när han läste om en ny teori inom socialpsykologin, ”Construal Level Theory”, som går ut på att vi tänker mer abstrakt om händelser som är mer avlägsna i rum eller tid.
– Jag tänkte att detta även borde gälla moraliska beslut. Det har inte gjorts några empiriska studier om detta tidigare och jag bestämde mig för att genomföra sådana underökningar.
Resultatet blev avhandlingen ”Temporal Distance and Morality: Moral Concerns Loom Larger in the Distant Future”.

Kan det här resonemanget föras över på till exempel studenter som fuskar på tentan eller på forskningsfusk inom universitet och högskolor?
– Man kan beskriva det som att den som fuskar hamnat i ett moraliskt självkontrolldilemma med två oförenliga motiv. Det ena alternativet handlar om att följa normer som man värderar, det andra handlar om en möjlighet att göra något som gynnar en själv.
Jens Agerström tror att människor har lätt för att missbedöma sig själva och sin kraft att stå emot frestelser i en pressad situation.
– Om man frågar studenter om de kan tänka sig att fuska om ett eller två år svarar nog de flesta absolut inte. Men det kan vara svårt att föreställa sig hur man skulle agera om man fått en blackout och upptäcker en möjlighet att kika på vad grannen har skrivit. Många studenter skulle nog missbedöma sig själva och i förväg inte ana att de faktiskt skulle ta chansen att fuska.
Samma sak gäller för forskningsfusk. I det längre perspektivet anser nog de flesta forskare att ansvaret gentemot forskarsamhället och forskningsresultatens trovärdighet väger tyngst, men i nuet kan det finnas tillfälligheter som gör att en forskare faller offer för frestelsen och bryter mot det som man egentigen bedömer som det moraliskt riktiga.
Jens Agerström visar också att vi är hårdare i våra bedömningar av andra människors omoraliska handlingar om de är tidsmässigt avlägsna. Försökspersonerna fick bedöma en person som går ut för att källsortera sina sopor en kall och ruggig kväll och som bestämmer sig för att slänga allt i samma soptunna för att han fryser. De som fick veta att detta skulle ske om 10 år ansåg att handlingen var mer omoralisk än de som fick veta att exakt samma handling skulle inträffa nästa vecka.
– Det här kan naturligtvis överföras på studenterna eller forskarna som fuskar. På längre sikt tycker man att det är helt fel att fuska – men om man föreställer sig att det händer nästa vecka är det lätt att föreställa sig stressen och att det kan finnas något i den konkreta situationen som gör att man faller för frestelsen, säger Jens Agerström.

Men när mediedrevet går efter en politiker som gjort något fel, eller för den delen efter en forskare som fuskat, då bedöms väl handlingarna hårt trots att de just inträffat?
– Bedömningen av handlingen beror naturligtvis på hur allvarlig frågan är. Många av de scenarier jag provat är vardagliga situationer. Om det handlar om grova brott tror jag inte att tidsaspekten blir lika viktigt. Och visst kan vi tycka att det är fel att fuska med bidrag, att inte källsortera, eller att inte ge blod, men det är en relativ skillnad – fördömandet och skuldkänslorna blir starkare när man ser i ett längre perspektiv.
– Men resultaten i avhandlingen gäller bara personer som anser att det är moraliskt viktigt att sträva efter allas bästa och efter rättvisa. Har man sin egen vinning som främsta mål kommer det naturligtvis påverka bedömningen av de långsiktiga målen, tillägger Jens Agerström.

Din avhandling visar alltså på ganska sorgliga resultat för hur vi agerar i vardagen?
– Det kan man ju säga. Om vi har en idealbild av vilka principer vi vill och tycker att vi ska leva efter, så är det tydligt att de är viktigare när vi tänker på framiden än när vi handlar i nutiden.

ANKI WOOD

Upp