Hur gjorde studenterna för att komma över din bok då den kom ut för 35 år sedan?
– De köpte den, svarar universitetsadjunkt Hans Mogensen som undervisar i elkraftteknik på Mittuniversitetet i Härnösand på, som han säger, sluttampen av ett långt och innehållsrikt yrkesliv.
Karriären kan egentligen sammanfattas i läroboken Elmaskiner, utgiven på Hermods förlag 1972 och i dag, enligt författaren Mogensen själv, betraktad som smått legendarisk efter att i åratal ha använts inte endast på svenska lärosäten utan också på norska och finska.
Ämnet som boken behandlar är smalt och studenterna förhållandevis få – ändå har boken getts ut i två upplagor (2:a omarbetade upplagan 1988) och sålts i mellan 20000 och 25000 exemplar.

Hermods hörde av sig
Den första upplagan hade gröna pärmar, den andra hade blå.
– Jag har mer än en gång presenterat mig med Hans Mogensen elmaskiner. Det har räckt, säger han om det 40-åriga projektet som tog sin början när han som
nyutexaminerad civilingenjör, med anställning vid Lunds universitet, en dag hade ett något annorlunda samtal med sin chef.
– Hermods hade strax innan hört av sig med en önskan om att kunna ge ut en bok för eleverna på gymnasiets 2-åriga teknikerutbildning – den som i dag finns på högskolenivå – och jag kan än i dag höra min chef när han mer som en uppmaning ställde frågan: ”Det här kan väl du göra.”
Det var en utmaning som den då 24-årige Hans Mogensen tog till sig.
– Jag var ung och grön, aktiv i studentbevakningen av kurser och såg förslaget som en god idé inför framtiden. Men det var mer eller mindre en sinkadus som gjorde mig till läromedelsförfattare.
Han minns glöden han upplevde när han tog sig an uppgiften som några år senare, i färdigt skick, blev något av en inkörsport till lärarbanan. Boken bättrade nog på min pedagogik, säger han och menar att ett så smalt ämne som det han ägnat sig åt har stor nytta av en föreläsare som rör sig på ”hemmaplan”.
– Den har berikat mitt yrkesliv, men inte i pengar. En lärobok genererar sällan pengar. Min ”guldtid” inträffade förmodligen någon gång på 80-talet då jag kunde få 58 kronor per försålt exemplar.
Studenterna fick betala mellan 350 och 400 kronor för boken.
– Jag har inget minne av att de klagade eller att de har kopierat den på ett regelvidrigt sätt.

Hur går Hans Mogensens Elmaskiner i dag?
– Vi använder den fortfarande här på universitetet. Den används också på några kvalificerade yrkesutbildningar samt möjligtvis som bredvidläsning på något annat lärosäte. Men intresset från studenternas sida för teknikämnet är genomgående klent. Under mitten av 80-talet utbildade vi i Sverige cirka femhundra gymnasieingenjörer på elkraftsidan. Idag utbildas i landet endast ett 20-tal högskoleingenjörer inom denna sektor. Jag har suttit med i flera krisgrupper.
– Förlaget diskuterade andra satsningar med mig under 80-talet, men jag var inte beredd den gången. När jag för några år sedan mer på skoj hörde mig för fick jag svaret: ”Ska vi få kalkylen att fungera så måste vi räkna med 10000 exemplar per år.” Det gör att det är omöjligt för ett ämne med så få studenter.

Vill inte äga en bok
Hans Mogensen upplever ett allt tydligare ointresse hos många studenter för att äga en bok.
– Det kan rent av vara så att dagens ungdom vant sig av med att ha en egen bok, säger han och tror att detta kan ha rötterna i kommunernas på 80-talet ändrade politik från gåvoläromedel till låneläromedel.
– Dagens studenter är också mycket mer priskänsliga än tidigare generationer. Ett antal lockas att kopiera ur böcker, eller använda sig av nätsajter för att få ner kostnaden. Eftersom de uppfattar det som står i böckerna som redan avtenterat och därför onyttigt, känner de inget behov av böcker utan tillgriper istället snabba lösningar.
– Jag ser detta som en av de mer bekymmersamma förklaringarna till att studenter inte får möjlighet att repetera de förkunskaper som är nödvändiga i mina kurser. Det uppmanar i värsta fall till stöld av upphovsrättsskyddat material.

LENA WIKSTRÖM

Upp