Vårdvetenskap har en särställning inom akademin. Antalet professorer har sedan millennieskiftet ökat med över 120 procent, ämnet har den högsta medelåldern bland lärarna och kvinnodominansen är kompakt. – Jag upplever det inte som problematiskt att det är fler kvinnor än män. Det är den personliga kompetensen som är viktig – inte könet, säger Kerstin Öhrling, prefekt vid Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet.

Vårdvetenskap är det enda vetenskapsområde där en majoritet, 85 procent, av lärarna och forskarna är kvinnor.
Men också inom vårdvetenskap märks mönstret att det är relativt sett
fler män som innehar högre positioner.
Av de 68 professorerna är 74 procent kvinnor, 80 procent av lektorerna är kvinnor och 90 procent av adjunkterna.
Antalet professorer i vårdvetenskap har ökat med 126 procent sedan 2001. Då var det totalt 30 professorer, varav 20 kvinnor och 10 män.
Vårdvetenskap har stor andel adjunkter, 65 procent av lärarkåren, medan genomsnittet för alla forskningsområden är 26 procent adjunkter.

Sjuksköterskor blir lärare
Det lärosäte som har högst andel kvinnor bland lärarna i vårdvetenskap är Högskolan Kristianstad. Av de 63 lärarna där är 47 adjunkter och 95 procent är kvinnor. Bara två lärare är män, de tre professorerna är samtliga kvinnor.
– Den grundläggande anledningen till att kvinnodominansen är så stor inom lärarkåren är att sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat. Tendensen finns fortfarande också bland studenterna, bara 12–14 procent av våra studenter är män, säger Liselotte Jakobsson, lektor i omvårdnad och chef för Sektionen för Hälsa och Samhälle vid Högskolan Kristianstad.
Och det är sjuksköterskor som utbildar sig till lärare inom vårdvetenskap.
– Hade vi haft fler män anställda som lärare skulle det också ha varit lät-
tare att rekrytera män, säger Liselotte Jakobsson.
– Sedan tror jag att vi allmänt har svårt att rekrytera hit till östra sidan av Skåne.
Högskolan i Kristianstad konkurrerar om lärare med de omgivande lärosätena i Lund och Malmö, Karskrona, Kalmar, Växjö och Halmstad.
– Men i utvärderingar ligger sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan i Kristianstad i topp i anställningsbarhet och studenterna är nöjda. Och vi har lätt att få studenter, varje år antar vi 200 nya, säger hon.

Ny sjuksköterskeutbildning
Högskolan ska starta en ny typ av sjuksköterskeutbildning på distans och då krävs det också fler lärare.
–Vi har ett behov att anställa fler professorer och lektorer, det finns ett latent rekryteringsbehov, säger Liselotte Jakobsson.
Men det är inte bara i Kristianstad som personer som har disputerat inom vårdvetenskap har lätt att få jobb.
– Det finns lediga tjänster på flera ställen i landet, som i Göteborg och Umeå. Och också vi har svårt att rekrytera lektorer på grund av vårt geografiska läge, säger Kerstin Öhrling, lektor och prefekt vid Institutionen för hälsovetenskap,
Luleå tekniska universitet.
Hon berättar att LTU, delvis på grund av rekryteringssvårigheterna, satsar mycket på vidareutbildning av sin personal, både före och efter disputationen. Universitetet satsar också extraresurser på handledning av doktorander, och enbart inom hälsovetenskap har man nästan 20 doktorander.
– Det är väldigt viktigt med den högre kompetensutvecklingen. Vi gör extra satsningar för nyligen disputerade för att de ska kunna fortsätta mot docentmeritering, säger Kerstin Öhrling.

Mansdominerat lärosäte
Luleå tekniska universitet är som helhet ett mycket mansdominerat lärosäte, till exempel är bara åtta procent av professorerna kvinnor. Kanske är det då naturligt att vårdvetenskap i Luleå är den minst kvinnodominerade vid de större svenska lärosätena, 76 procent av den undervisande och forskande personalen är kvinnor. Av ämnets tre professorer är en man.
Vetenskapsområdets snabba utveckling de senaste åren illustreras av att samtliga professurer i vårdvetenskap i Luleå har tillkommit sedan millennieskiftet.
Speciellt för vårdvetenskap är också att lärarnas medelålder är högre än för högskolan som helhet.
Inom vårdvetenskap är 51 procent av lärarna och forskarna 55 år eller äldre, medan för akademin som helhet motsvarande siffra är 34 procent.
– Vi står inför en generationsväxling i hela landet, säger Kerstin Öhrling.

Doktorerade på halvfart
En förklaring till den höga medelåldern är att de allra flesta disputerade lärarna ”har gått den långa vägen”.
– De har som regel jobbat som sjuksköterskor, blivit vårdlärare och sedan arbetat som vårdlärare medan de gått forskarutbildning, säger Liselotte Jakobsson.
Hon konstaterar att sjuksköterskeutbildningen förr tog fem terminer, utbildningen till specialistsjuksköterska cirka ett år, vårdlärare tre terminer och mellan varje steg krävdes en tids yrkesverksamhet.
Den gamla sjuksköterskeutbildningen gav inte heller behörighet till forskarutbildning, utan krävde kompletterande studier vilket också tog tid.
– Eftersom det är så få disputerade lärare inom vårdvetenskap var det tidigare mycket förmånliga villkor för doktorander, säger Liselotte Jakobsson.
Därför fanns det så kallade adjunktsdoktorander som inom tjänsten som adjunkt kunde få använda cirka 50 procent av arbetstiden till utbildningen.
Det här systemet upphörde vid Högskolan i Kristianstad 2006.
Men att man doktorerade på halvfart bidrog också till att disputationen försköts upp i åren.
– Vi har en medarbetarstab där pensionsavgångar börjar visa sig, säger Liselotte Jakobsson.
Den höga medelåldern gäller också adjunkterna inom vårdvetenskap.
– För duktiga pedagoger som trivs med sin lärargärning finns ingen anledning att sluta innan pensionen, säger Kerstin Öhrling.

Ingen stor nackdel
Frågan är om kvinnodominansen är en fördel eller om den är problematisk.
– Jag tycker det ur samhällelig synpunkt är lite synd med en sådan kvinno-dominans eftersom i princip halva befolkningen är män. Men det finns också en positiv aspekt. Inom akademin finns alltid ett inslag av konkurrens och i viss mån en strid mellan könen. I vårdvetenskap behöver kvinnor inte strida med andra än konkurrenter inom sitt eget kön, säger Liselotte Jakobsson.
Inte heller Kerstin Öhrling ser den ojämna könsfördelningen som någon stor nackdel.
– Principiellt är alltid blandade grupper att föredra, men jag upplever inte det som problematisk i sig att det är fler kvinnor inom vårdvetenskap. Det är den personliga kompetensen som är viktig inte könet, säger Kerstin Öhrling.
I framtiden tror Liselotte Jakobsson att det inte blir någon förändring, vårdvetenskap kommer att fortsätta att vara kvinnodominerat. Kerstin Öhrling tror inte heller att kvinnodominansen kommer att brytas, men kanske anar hon ändå ett frö till förändring; bland de senaste fyra vikarierna som anställts vid vårdvetenskap i Luleå är det jämn könsfördelning.     

Fotnoter:
Två mycket små ämnesområden har också en majoritet kvinnor bland lärarna, veterinärmedicin och odontologi, med 68 respektive 56 procent kvinnor.

Källor: HSV:s Rapport 2008:20 R
Kvinnor och män i högskolan,
SCB Statistiska meddelanden UF 23 SM 0801 Personal vid universitet och högskolor 2007, samt statistik framtagen av SCB.

PER-OLOF ELIASSON

Upp