Årets folkbildare 2003 är astronom och lektor i fysik vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Hon har gjort utställningar, varit med och byggt upp planetariet Cosmonova på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och ligger bakom rymdavdelningen på Universeum i Göteborg. Och hon gillar utmaningar.

Sin folkbildande verksamhet har Marie Rådbo hållit på med i 25 år, sedan slutet av 70-talet. Redan då var man bekymrad över att barn och ungdomar inte var intresserade av naturvetenskap.
– Men till mig kom det på jobbet ofta samtal både från elever och lärare på skolor. Så att barnen var ointresserade stämde inte.
Genom 1977 års högskolereform fick högskolan den så kallade tredje uppgiften: att hålla kontakt med arbets- och samhällsliv och sprida kännedom om forskning. Marie Rådbo ville utnyttja den till att nå ut till barn och ungdomar.
– Jag började åka ut i skolorna och sedan har det bara blivit mer, säger hon.

Långsiktighet krävs
Hon fann ett stort intresse för astronomi och naturvetenskap, ett intresse som inte alltid tas tillvara.
– Det görs punktinsatser, kampanjer, men verkningsgraden är ofta låg. Det krävs ett långsiktigt, träget arbete för att bibehålla intresset.
Hon anser att det kan var svårt för lärare att stimulera barnen.
– De är oerhört intresserade, men inte alltid som vi förväntar oss. Deras intresse är inte ordnat efter kursplaner. Man måste möta dem där deras intresse finns. Utgå från dem och inte från mig, säger hon.

Andra planer
Själv hade hon som ung helt andra planer än att bli astronom.
– Man kan säga att det var ett lyckligt misstag som gjorde att jag blev astronom. Jag måste erkänna att jag knappt kunde en stjärnbild när jag lämnade gymnasiet.
Att hon själv som ung inte förstod naturvetenskapens karaktär är det som fortfarande driver henne.
– Jag vill inte att andra ska missa chansen att lära sig naturvetenskap, den angår alla.

Omättligt intresse
I början 1980-talet fick Marie Rådbo, som för övrigt är SULF-medlem, institutionen att betala ett mobilt planetarium, det första i Skandinavien.
Marie Rådbo och planetariet blev mycket uppskattade och hon turnerade flitigt i svenska skolor, från Ystad till Kiruna, från Gotland till öarna i Göteborgs skärgård.
– Jag märkte att det fanns ett omättligt intresse. Gång på gång fick jag frågan om var vi kan lära mer.
När hon inventerade marknaden fann hon att böckerna antingen var för barnsliga eller också för avancerade. Så i början av 90-talet bestämde hon sig för att skriva en bok själv. Och sedan rullade det på med en lång rad böcker för barn och ungdomar och förra året skrev hon sin första bok för vuxna.
– Jag försöker förklara vetenskapen enkelt utan bli trivial. Och det sista kapitlet ska inte avsluta resonemanget utan leda vidare.
Verksamheten med planetariet lämnade hon över till andra och till sist skänkte hon det till Sydafrika, eftersom det i Sverige numera finns flera andra planetarier.

Förmåga nå ut
Marie Rådbo har en förmåga att nå ut. Hon föreläser för allmänheten, hon har gjort en TV-serie för Utbildningsradion, hon medverkar i radio, bland annat i programmet Besserwisser, och hon har en astronomisk frågelåda på DN:s webbplats.
Och när det dyker upp ett nytt fenomen på himlen ringer journalisterna till Marie Rådbo, nu senast i januari när Venus syntes ovanligt klart. Hon har gjort utställningar, varit med och byggt upp planetariet Cosmonova på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och ligger bakom rymdavdelningen på Universeum i Göteborg. Och hon gillar utmaningar.
– Jag är inte rädd att misslyckas. Jag är beredd på att det kan gå åt skogen, men det får man ta.
På Vetenskapsfestivalen nu i vår ska hon till exempel framträda tillsammans med Göteborgs kammarkör.
– Jag vet inte riktigt vad vi ska göra ännu, men det är ett väldigt trevligt sätt att föra ut naturvetenskap, säger hon.

Tona ner
Enligt tidningsklippen har hennes folkbildningsiver inte alltid setts med blida ögon inom akademin, men själv vill hon tona ner kontroverserna.
– När det är något nytt så finns det alltid individer som är negativa. Men jag vill framförallt poängtera att det var många som stöttade mig och utan dem hade jag aldrig kunnat jobba som jag gjort, säger hon.
Däremot är det ofta så att popularisering inte premieras av akademin.
– Om vi vill att fler ska jobba med detta så behöver vi se över meriteringen i den akademiska världen, säger Marie Rådbo.
Han tycker också att man kan reflektera över akademins strikta uppdelning i de tre olika uppgifterna utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället.
– När jag är ute bland pensionärer och barn får jag impulser till och perspektiv på den akademiska vardagen, både undervisning och forskning.

Jobbar med fortbildning
I dag jobbar Marie Rådbo alltmer med fortbildning av lärare.
– Matematikern i mig räknar ut hur många elever varje lärare kan nå, säger hon och skrattar.
I sitt ordinarie arbete är hon vid GU ansvarig för fysikmomentet i den nya lärarbildningen.
– Jag tar med mig min erfarenhet från skolorna in i det arbetet, säger hon.
Hennes egen forskning ligger på is. Men hon skulle vilja forska tvärvetenskapligt om hur man utanför den akademiska världen kan stimulera intresset för naturvetenskap.
– Men det hinner jag väl göra först som pensionär, säger hon.                                       

PER-OLOF ELIASSON

Fotnot:
Föreningen Vetenskap och Folkbildning har till syfte att främja folkbildning om vetenskap och bekämpa pseudovetenskap. Föreningen har drygt 1 200 medlemmar, den är partipolitiskt neutral och obunden i religiösa trosfrågor och ger ut tidningen Folkvett.
Sedan 1987 har föreningen årligen utsett Årets folkbildare.

Upp