Närheten till en högskola gör att allt fler från icke-akademiska hem studerar vid det närliggande lärosätete, men också vid andra högskolor. Stuidieresultaten beror inte på vilken högskola studenten läser vid. Men bara 40 procent av alla studenter tar examen. Det är några av rönen i nationaekonomen Susanna Holzers aktuella avhandling, där hon kartlagt effekterna av de senaste årtiondenas högskoleexpansion.

SAMHÄLLET PUMPAR IN miljarder i utbildningssystemet och vi vet inte vad som blir av det. Jag har velat studera hur de politiska beslutens effekter visar sig i utbildningsväsendet. Det är viktigt att se den politiska dimensionen, säger Susanna Holzer.
Hon disputerade i slutet av förra året vid Växjö universitet med avhandlingen “University Choice, Equality, and Academic Performance”.
Redan innan disputationen började hon en anställning som analytiker på riksbanken i Stockholm.
Välkänt är att under 1990-talet satsade statsmakterna ansenliga resurser på högskolan och att det då skedde en stor tillväxt i hela högskolesystemet.
Ett starkt vägande skäl till satsningen var att man ville öka rekryteringen till högskolan från andra socialgrupper än dem som traditionellt sökte sig till högre studier.
Susanna Holzer har använt ett mycket stort statistiskt material från SCB över ungdomar 18–25 år som började på högskolan mellan 1977 och 2001, ett representativt urval om 300 000 individer.
I tre artiklar i sin sammanläggningsavhandling granskar hon vad som hände vid antagningen, under studierna och efter studierna.

I DEN FÖRSTA ARTIKELN visar hon att rekryteringen till högre studier har breddats kraftigt.
– Man har länge pratat om den breddade sociala rekryteringen, men ingen har tidigare verkligen visat hur den har utvecklats. Det har varit en häftig ökning av studenter med föräldrar som bara har gymnasiebakgrund, gruppens sannolikhet att studera har dubblerats på 25 år. Den effekten kommer av att de fått tillgång till en högskola i närheten där de bor.
– Fler ungdomar utan akademisk bakgrund börjar studera om det finns en högskola i närheten. Och har man väl kommit över tröskeln att studier är ett naturligt val så kan man lika gärna välja att flytta och studera på ett lärosäte längre bort.
Den geografiska närheten till högskolan ökar alltså den sociala närheten till högskolestudier och då inte bara på den lokala högskolan utan generellt.
– Vad jag vet är jag den första som visat att det är så här, säger Susanna Holzer.

I DEN ANDRA UPPSATSEN  studerar hon om valet av högskola har betydelse för studentens chanser att klara studierna.
– Jag ville binda studenten och studentens studieresultat till lärosätet istället för att bara se examensbeviset. Och också skilja ut studieresultatet från studentens socioekonomiska bakgrund.
När man i andra undersökninga försöker analysera om det lönar sig att studera tittar man i allmänhet på var studenten tagit examen. Men en tredjedel av studenterna byter lärosäte så det kan inte ge ett rättvisande resultat.
Därför har Susanna Holzer knutit studenterna till det lärosäte där de presterat minst 75 procent av sina studieresultat.
Här har hon granskat studenter som börjat studera mellan 1996 och 1999 och registrerat hur stor del av dem som efter sju år fått minst 120 poäng eller ett examensbevis.
Hon gjorde studien i två steg. I det första steget analyserade hon enbart studieresultaten och kom fram till att studier vid en äldre högskola ökade studentens chanser att lyckas med studierna med 5–9 procent. Som äldre lärosäten räknas i det här fallet universiteten i Uppsala, Lund, Linköping, Umeå, Göteborg och Stockholm inklusive Chalmers, KTH och KI.
– Men jag ville åt studieresultatens anknytning till utbildningen och utesluta den sociala bakgrunden för att få den renodlade högskoleffekten.
I det andra steget av undersökningen rensade därför Susanna Holzer bort familjeeffekten, till exempel om föräldrarna var välutbildade höginkomsttagare.
Då kunde hon inte finna någon mätbar skillnad i studieresultat mellan olika högskolor. Den ovannämnda skillnaden i studieresultat på 5–9 procent var alltså en familjeeffekt.
Att studieresultaten inte skiljer mellan olika lärosäten anser Susanna Holzer beror på att svenska lärosäten fortfarande är centralstyrda via finansieringssystemet och att kvaliteten är centralstyrd med kvalitetsutvärderingar av Högskoleverket.
– Och det här är en stor fördel för Sverige. Det gör att Sverige har hög minimistandard, speciellt om man jämför med USA.

I DEN TREDJE UPPSATSEN tar Susanna Holzer upp vad som händer efter examen.
Här tittar hon på dem som började studera 1994–96 och följer upp deras löner 2006. Hon jämför personer med likvärdig utbildning vid samma lärosäte där en grupp har tagit examen och den andra gruppen inte har tagit ut någon examen.
Generellt för alla högskolor ger ett examensbevis män upp till 8 procent högre lön när de har tagit 120 eller 160 poäng. Och kvinnor som läst 160 poäng får på motsvarande sätt 5–7 procent högre lön.
Susanna Holzer ville här undersöka den så kallade diplomeffekten, eller sheepskin effect (examensbevis skrevs förr på pergament tillverkat av fårskinn), alltså effekten av examensbeviset.
Det vill säga: får en individ med ett examensbevis högre lön än en individ med likvärdig utbildning men utan examen?
När hon brutit ned resultatet så har hon funnit att diplomeffekten är tydlig på vissa utbildningar och lärosäten, men inte är urskiljbar på andra.
– En naturvetenskaplig examen från ett gammalt universitet ger män 13–15 procent högre lön än en kollega vid samma lärosäte som inte har tagit ut en examen. Kvinnor förbättrar sin lön med 19–22 procent.
I den här undersökningen räknas som gamla universitet de i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm inklusive Chalmers, KTH och KI.
Som naturvetenskap räknas teknik, naturvetenskap och medicin.
– Jag kan här visa att det finns luft i systemet. Det är en övervärdering av examensbeviset som inte motsvaras av högre produktivitet, fler tagna poäng.
Studenterna med examensbevis får inte betalt för högre prestation i studierna utan för signaleffekten från examensbeviset, en diplomeffekt.
– Det här är något som alla undersökningar som värderar högskolestudier måste ta hänsyn till. De måste värdera vad lönen baserar sig på: är det en högre studieproduktivitet som avspeglar sig i en högre lön eller är det en signaleffekt?
Vid samhällsvetenskapliga studier har inte Susanna Holzer hittat någon sådan effekt och inte heller vid yngre lärosäten.

SA MANGA SOM 25 procent av de studenter som skulle kunnat ta ut examen gör inte det.
– Det gör att alla studier av utbildningens betydelse blir snedvridna.
I statistiken räknas ju högsta avlagda examen och enligt den statistiken har de här personerna bara gymnasieexamen.
Att dessutom många studenter hoppar av studierna i förtid medför att bara cirka 40 procent av studenterna som börjar studera vid svenska läro säten tar en examen.
– Det här är inte nya siffror, de har funnits i officiell statistik sedan 1970-talet, men det är alarmerande att ingen tar hänsyn till dem. Man kan inte bortse från att mindre än 50 procent av dem som börjar studera verkligen tar ut en examen.
Susanna Holzer påpekar att det inte räcker att få in ungdomarna i systemet.
– Man måste ta reda på vad som händer i systemet. Är det här resultatet tillfredställande? Och vilka är de politiska effekterna?
Susanna Holzer anser att det finns mycket ogjord forskning inom det här området.

PER OLOF ELIASSON

Upp