Engagerade medlemmar, unika individer och möjligheten att få vara med och påverka
villkoren i en spännande utveckling. Det är några av faktorerna bakom Björn Biraths dryga
kvartssekel som förhandlare och förhandlingschef för Sveriges universitetslärare.
Björn har funnit på SULF sedan fusionen 1984, innan dess var han ombudsman på DIK-förbundet och lokal facklig förtroendevald på Lunds universitet
Björn ser tillbaka
-Då, i starten, var avtalen centrala och förhandlingarna gällde löneplaner och lönegrader. Idag är avtalen både decentraliserade och individuella. Då var SULF ett mindre förbund inom ett Saco-S, som dominerades av Lärarnas Riksförbund och Juseks statligt anställda medlemmar. Sedan dess har lärarna inom ungdomsskolan kommunaliserats samtidigt som högskolan och därmed även SULF expanderat mycket kraftigt. Idag är SULF näst största Saco-förbund på det statliga förhandlingsområdet.
– Självklart har det ökat vår styrka och möjligheterna att få gehör för våra frågor, även om det ibland varit nog så tuffa tag i diskussionerna inom Saco-S innan de gemensamma yrkandena lagts fast, säger Björn Birath.
Kanske var det mera förr, sedan mitten av 1990-talet fungerar samarbetet bra inom kartellen. Men med över 20 medlemsförbund är det aldrig givet vilka frågor som ska drivas.
Till det positiva i utvecklingen hör definitivt att avtalen nu är decentraliserade, lokala och individuella. Det negativa är kanske framför allt att de svenska lärarlönerna fortsätter att ligga långt under genomsnittet inom OECD.
Och det gäller lärare av alla sorter även de inom högskolan.
– I pensionsavtalet för statligt anställda har också premien höjts på initiativ av SULF och Saco-S, vilket resulterat i bättre pensioner för medlemmarna.
Och trots allt har en hel del förbättringar åstadkommits när det gäller anställningstryggheten, även om det fortfarande finns alltför många med
tidsbegränsade anställningar.
Men ser man till akademiker gruppen som helhet är anställningsvillkoren knappast imponerande, särskilt inte vid en internationell jämförelse. Den svenska utbildningspremien är för låg. Det borde helt enkelt löna sig bättre med utbildning, menar SULF:s avgående förhandlingschef.
Positioner flyttats fram
Med åren har Björn Birath fått en alltmer central position i de statliga förhandlingarna, inte bara när det gäller universitets- och högskoleområdet. De senaste 12 åren har han suttit som vice ordförande i presidiet för Saco-S. Och från den utkikspunkten tycker han sig se klara positionsframflyttningar i umgänget med motparten i Arbetsgivarverket. Han har också suttit med i Pensionsverkets, SPV och i styrelsen för Statens Kvalitets- och Kompetensråd, KKR, samt olika samrådsgrupper och partsorgan. Till de senare uppdragen hör styrelseposten i Kåpan pension.
Ett tungt uppdrag och ett område där det hänt kolossalt mycket de senaste åren, menar han själv.
Men genom alla förhandlingsdetaljer och sakfrågor lyser hela tiden människorna som han mött längs ombudsmannavägen.
I fokus finns medlemmarna och de lokala förtroendemännen och -kvinnorna inom SULF, men också kontakten med de andra förbunden inom Saco-S och även andra med- och motparter.
Läs hela intervjun av Göran Steen.