Ett otal anställningsformer resultatet

Spretigt,splittrat och otydligt. Risk för godtycke och skadligt för mobiliteten mellan lärosätena. Det är några omdömen om den sammantagna bilden av läraranställningar och konsekvenserna av autonomireformen.

SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, har gjort en jämförande sammanställning av läraranställningar, medan SULF i en enkät undersökt vilka förändringar som har gjorts och görs efter autonomireformen, med fokus på frågor rörande läraranställningar samt organisation.
SULF:s enkät har besvarats av fackliga företrädare vid samtliga statliga lärosäten samt Chalmers.
Svaren visar att 21 av sammanlagt 27 lärosäten har antagit nya anställningsordningar, efter autonomireformen.
När det gäller rätten att ansöka om befordran från adjunkt till lektor finns den rätten kvar vid nio av de lärosäten som infört ny anställningsordning. Lektorers rätt att ansöka om befordran till professor finns kvar vid sex lärosäten.
Vid fjorton lärosäten är det möjligt att ansöka om befordran, medan SULF noterar att KI inte har kvar det som möjlighet.
I SULF:s enkät ingår också frågan om adjunkternas ställning har förändrats och av de arton fackliga företrädare som besvarat den frågan säger fyra ja. Förändringen innebär att adjunkter inte längre har rätt att ansöka om prövning för befordran.
Vid ett lärosäte har man också skapat en ny kategori adjunkter som inte får ha prefixet "universitets" i sin titel. I ett annat fall uttrycker enkätsvaret farhågor för att möjligheten till befordran på andra grunder än vetenskaplig kompetens kommer att tas bort.
SULF:s enkät omfattar vidare postdoktorernas ställning och av svaren framgår att postdoktorerna vid fem av sjutton lärosäten inte ingår i lärarpersonalen, utan som del av administrativ personal.

FRÅGAN OM ÄNDRAD anställningsprocedur har besvarats av arton fackliga företrädare, tre av dem anger att proceduren ändrats i större omfattning. En av de tre uppger att förändringarna gäller anställningsutskott och sakkunnigas roll.
I två av svaren framgår att lärarförslagsnämnder eller motsvarande har ersatts av rekryteringskommittéer.
– Att man tar bort lärarförslagsnämnderna är väldigt allvarligt. De tillfälliga grupperna gör det svårt att bli bra på rekrytering, vilket inte minst berör studenterna som inte längre kontinuerligt kan skaffa sig erfarenhet i lärarförslagsnämnderna, säger SULF:s förbundsdirektör Git ClaessonPipping.
Hon beklagar också utvecklingen att inte längre befordra till professor.
– Man kan konstatera att det är de stora bredduniversiteten som har valt att behålla rätten till befordran.
– Det är tråkigt och anmärkningsvärt att andra, mindre lärosäten som verkligen skulle behöva kunna befordra professorer inte gör det, om man inte kan hänvisa till "verksamhetens behov".
– Men "verksamhetens behov" torde ju alltid vara högsta möjliga kompetens och då är det märkligt att inte ha kvar rättigheten till prövning för dem som uppnått denna kompetens.
– Det värsta är att lärosäten hittar på nya titlar och fyller gamla titlar med nytt innehåll, som när Högskolan Skövde tolkar biträdande lektorstjänst som undervisningstjänst, inte som forskningstjänst.
Git Claesson Pipping påpekar att det är oroande att postdoktorer vid ett antal lärosäten räknas som administrativ personal.
– Bland annat innebär det att de inte omfattas av lärarundantaget.
Hon beskriver resultatet av SULF-enkäten som "nedslående, men inte överraskande".
– Olikheterna och skillnaderna innebär risk för godtycke och vi menar att de är direkt skadliga för mobiliteten.

ÄVEN SUHF:S jämförelse av läraranställningar och anställningsordningar visar på variationer mellan lärosäten och på olika tolkningar av samma begrepp.
Tjugonio av SUHF:s fyrtio medlemmar (alltså lärosäten) har inkommit med svar. Av jämförelsen framgår att flera lärosäten arbetar med att ta fram ett karriärsystem, andra har avvaktat i väntan på besked om tidsbegränsad anställning. Under tiden har detta hanterats med, "allt från att man enbart har tillsvidareanställning, övergångsregler, tvååriga visstidsanställningar till allmän visstidsanställning".
På frågan om hur lärosätena skulle vilja "att en förordnings- eller kollektivavtalsbaserad tidsbegränsad karriäranställning utformas" varierar önskemålen.
GIH vill att det ska finnas en tidsbegränsad postdoktoranställning på två år, som kan omvandlas till halvtid under fyra år. Högskolan i Borås anser att postdoktoranställningar endast ska vara ett år. Högskolan Väst vill kunna vissspretigt,timanställda under ett år, enligt den gamla högskoleförordningen.
Uppsala universitet menar att det ska vara upp till varje lärosäte att reglera befordran, behörighet, bedömningsgrunder och titel.
Vid alla utom två lärosäten (Dansoch cirkushögskolan och Karolinska Institutet) finns möjlighet till befordran. Enligt knappt hälften av svaren innebär befordran en ny anställning. De andra menar att det är samma anställning, medan några lärosäten tvekar om detta.
En tredjedel av lärosätena anser att en befordran innebär mer kvalificerade arbetsuppgifter, två tredjedelar menar tvärtom att befordran inte innebär nya arbetsuppgifter.

PAM FREDMAN, SUHF:s ordförande och rektor vid Göteborgs universitet, säger att jämförelsen mellan lärosätena ger en väldigt splittrad bild.
– SUHF gjorde den här undersökningen för att se hur det blivit, efter den avreglering som autonomireformen innebar.
– Egentligen är den splittrande bilden inte förvånande, eftersom det nu finns möjlighet att gå olika vägar.
– Men jag tror att många ändå blir överraskade av diversifieringen och spretigheten, exempelvis i hur olika lärosätena ser på befordran.
Hon menar att sådant som varierande karriärvägar kan uppfattas problematiskt.
– Det visar på olikheter som kan påverka mobiliteten mellan lärosätena, men också hur svenska lärosäten uppfattas internationellt.
– Samtidigt är det för tidigt att förutsäga vad diversifieringen kommer att få för effekt, kanske kommer det att fungera, kanske kommer det att krävas en harmonisering om ett antal år.

MARIELOUISE SAMUELSSON