SULF:s sektioner står inför många utmaningar 2012

Här presenterar Universitetsläraren sektionernas ordförande och deras viktigaste frågor

Problem att samma benämning på en tjänst kan ha olika innehåll

CHARLOTT NYMAN ÄR ORDFÖRANDE för Sveriges Universitetslektorers och Forskares förening, ULF. Hon är lektor i sociologi vid Umeå universitet och arbetar också som facklig förtroendeman.
En fråga som sysselsatt ULF under det gångna året är vad som hänt sedan autonomireformen genomförts.
Lösningarna har blivit olika vid olika lärosäten och tjänster som heter samma sak kan ha olika innehåll. detta är olyckligt, anser Charlott Nyman, det blir en otydlighet i systemet och också en otydlighet för alla som söker tjänsterna.
– Den största stridsfrågan har varit rätten till befordran för både adjunkter och lektorer. På många lärosäten har man tagit bort den som rättighet, säger hon.
Man har också ofta diskuterat karriärtjänster, exempelvis biträdande lektor. Frågan gäller om man ska ha rätt att prövas till en tillsvidareanställning efter att ha varit biträdande lektor.
– SULF driver att man ska ha den rätten och att de krav man ska uppfylla för att få befordran ska vara fastställda från början.
ULF kommer att fortsätta bevaka hur de lokala anställningsordningar som antagits faller ut.
För ett år sedan stod distansundervisning högt på ULF:s dagordning.
– Men på många lärosäten har man nu hittat sätt att hantera dels frågor kring arbetstiden vid distansundervisning, dels vem som har rätt till undervisningsmaterialet. Rätten till forskning i tjänsten är en aktuell fråga, att lärare både ska forska och undervisa.
Charlott Nyman säger att många lärosäten vill renodla tjänsterna, man vill ha lektorer som antingen undervisar eller som forskar.
– Det är något vi i ULF-styrelsen vänder oss starkt emot. Både kvaliteten på undervisningen och kvaliteten på forskningen förlorar på det.
En annan viktig fråga är att många lärare upplever att de har alltför mycket administration.
– Det verkar bara bli mer och mer administration, vilket tar tid från undervisningen. Istället för att till exempel skriva in tentabetyg i listor vill vi hellre vara i klassrummet med studenterna, säger Charlott Nyman.

Nödvändigt att professorerna får egna enheter i SULF-föreningarna

INGER WISTEDT ÄR ORDFÖRANDE för Sveriges Professorers Förening, SPF. Hon är professor i pedagogik och professor i matematikämnets didaktik vid Stockholms universitet, gästprofessor vid Växjö universitet.
– Vid många lärosäten ser man inte om sina professorer särskilt väl. Det gäller speciellt de befordrade professorerna. Man lägger så mycket andra uppgifter på dem att de inte ens hinner upprätthålla sin kompetens. Det tycker jag är väldigt dålig politik, säger Inger Wistedt.
SPF anser att det är nödvändigt att organisera sig lokalt för att göra något åt professorernas arbetssituation. Detta eftersom många bestämmelser försvunnit ur Högskoleförordningen och istället regleras lokalt. Därför försöker man starta lokala professorsföreningar inom ramen för SULF:s lokalföreningar.
En lokal professorsförening finns sedan länge vid Umeå universitet. Det finns också en lokalförening vid Chalmers/Göteborgs universitet och en vid Stockholms universitet, oklart hur aktiv.
– Vid Södertörns högskola finns också en professorsförening och den är öppen för alla professorer, inte bara SULF-medlemmar, och det tycker jag är bra, säger Inger Wistedt.
Medlemsrekrytering är alltid en aktuell fråga för SPF. Inger Wistedt påpekar att den största anledningen till att medlemmar lämnar förbundet är pensionering.
– Jag tycker inte man ska kliva ur när man går i pension, det är olyckligt att de mest meriterade försvinner ur förbundet. En fackförening är så mycket mer än att vara ett skydd vid anställning.
Framförallt för SULF också en kamp för en god akademi och den bör man inte ge upp bara för att man nått en viss ålder.
Det är något SPF vill förändra, till exempel genom att bilda lokala emeritiföreningar, en sådan finns redan vid Umeå universitet.
Inger Wistedt sammanfattar:
– Rekrytering, arbetstider och professorernas position på lärosätena är de viktiga frågorna och förstås emeriterade professorers villkor.
Dessutom ska SPF under året försöka få fler in professorer i SULF:s förbundsstyrelse.

Adjunkterna jobbar bland annat för rätten att befordras till lektor

IRÉNE BERNHARD ÄR ORDFÖRANDE för Sveriges Universitetsadjunkters Förening, SUAF. Hon är adjunkt inom medie- och kommunikationsvetenskap vid Högskolan Väst.
Hon har också börjat forskarstudier på sin kompetenstid som adjunkt.
– Vi jobbar för att alltfler adjunkter ska få tid och möjlighet att förkovra sig och genomgå forskarutbildning. Utifrån målmedveten strävan är jag själv ett exempel på att detta är möjligt, säger hon.
Hon är doktorand på ABE, Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad, vid KTH.
Med anledning av att kategorin adjunkter inte längre är reglerad av Högskoleförordningen har det funnits farhågor att adjunkterna skulle riskera att försvinna från akademin.
Fortfarande är inte anställningsordningarna vid alla lärosäten klara men en mindre undersökning som
SUAF gjort visar att det är helt klart att man vid lärosätena behöver adjunkter.
– Högskoleverket har vid sina utvärderingar krävt fler lektorer och lärosätena känner sig tvingade att anställa lektorer och hålla nere antalet adjunkter. Men framförallt i professionsutbildningar måste man också ha adjunkter.
Det finns inte tillräckligt många lektorer så man måste hämta praktiker från branschen, det gäller bland annat utbildningar till lärare, ingenjörer och inte minst vårdutbildningar.
Däremot har man på vissa lärosäten tagit bort rätten för adjunkter att prövas för befordran till lektor.
– Det är något vi försöker påverka så att medlemmarna ska få tillbaka den på alla lärosäten. Vi jobbar för rätten till kompetensutveckling och för att anställning som universitetsadjunkt ska vara en attraktiv möjlighet till karriär.
Adjunktssektionen har även fått i uppdrag av SULF:s styrelse att utarbeta en plattform för förbundets syn på adjunkter som universitetslärare med speciell kompetens och speciellt värde för högskolan.
– Vi håller också på med omvärldsbevakning där vi ska undersöka vad som händer med adjunkter och motsvarande i de andra nordiska länderna. Vi har kontakt med våra systerorganisationer i Danmark och Finland, säger Iréne Bernhard.

Årets forskningsproposition präglar stor del av arbetet i SDF

VERONICA EKSTRÖM valdes till ny ordförande för Sveriges Doktorandförening, SDF, vid årsmötet 28 november 2011.
Hon är doktorand på Linköpings universitet och är delfinansierad av Ersta Sköndals högskola. Hon doktorerar inom socialt arbete och ska skriva en avhandling om socialtjänsten och mäns våld mot kvinnor.
– Jag började som doktorand i februari 2011. Tidigare var jag forskningsassistent i tre år på Ersta Sköndals högskola och innan dess var jag forskningsassistent på en kommunal forsknings och utvecklingsenhet i Stockholms stad och innan dess socialsekreterare.
Inför ordförandevalet blev hon kontaktad av valberedningen.
– Jag har ju inte varit aktiv i doktorandföreningen eller i SULF, men jag fick en förfrågan. Det tyckte jag lät spännande och roligt. Jag tycker det är viktigt med fackliga frågor och att få möjlighet att jobba nationellt med doktorandfrågor gick det ju bara inte att säga nej till.
Det kommande året kommer SDF att ha mycket fokus på regeringens forskningsproposition.
– Vi kommer att bevaka våra intressen och på allvar diskutera forskningspolitik och forskningssatsningar i Sverige. Doktorandsektionen ska fortsätta det nära samarbetet med SFS Doktorandkommitté och kommer också att jobba utåtriktat.
– Dels ska vi formulera åsikter i dagsaktuella frågor och sprida dem. Dels ska vi träffa politiker från alla partier och prata om doktorandfrågor.
Veronica Ekström anser att frågan om doktoranders villkor är mycket viktig.
– Synen på att det faktiskt är ett arbete att doktorera måste avspeglas också i arbetsvillkor och inflytande på arbetsplatsen.
Och utbildningsbidragets slutgiltiga avskaffande står högt på dagordningen.
– Där tror jag politikerna många gånger saknar kunskap. Det skulle inte vara möjligt för mig som är 36 år och har två barn att vara doktorand på utbildningsbidrag.
Det här är hennes hjärtefråga.
– Det ska var rimliga villkor för doktorander och det ska funka att vara doktorand och att vara lite äldre, att ha barn, och inte bli försörjd av sin man eller sina föräldrar.

TEXT: PER-OLOF ELIASSON