Ny upplaga av ”Din tur?” behövs för att tolka turordningsregler

Den efterfrågade SULF-skriften om reglerna för turordning vid uppsägning har nu kommit i en helt omarbetad och utökad upplaga. – Reglerna är knepiga så förtroendevalda behöver en handledning, säger författaren Thomas Kihlberg.

SKRIFTEN ”Din tur? Turordningsregler inom högskolan” vänder sig i första hand till förtroendevalda, men även till medlemmar.

– Ett syfte är också förhoppningsvis att medlemmar som drabbas av uppsägningar lättare ska förstå varför det blev som det blev. Den kan göra det lite enklare i en svår situation, reglerna är komplicerade och de framstår inte som enklare om man själv blir drabbad, säger Thomas Kihlberg.
Första upplagan av skriften kom 2005. Den har fått ett vidare användningsområde än tänkt, den har ofta funnits hos arbetsgivare och också arbetsgivaren har kunnat utgå från den vid uppsägningar.
– Jag är nöjd med hur den förra upplagan använts. Min förhoppning är att SULF:s medlemmar kommer att ha nytta och glädje av den nya upplagan.
Även inom andra förbund som är verksamma inom högskoleområdet kan man ha nytta av skriften och också  arbetsgivaren ska kunna få hjälp att hantera avtalet.
– Syftet har inte varit att göra en partsinlaga utan att reda ut de rätt så svåra reglerna; göra en rättsligt relevant redovisning av regelsystemet.
I skriften redovisar Thomas Kihlberg ett antal rättsfall i Arbetsdomstolen, även sådana domslut som går emot den fackliga sidan.
– Mitt syfte är att redovisa hur Arbetsdomstolen sett på reglerna. Det är hur man resonerar i domarna som är det viktiga, det kan man använda på olika sätt i andra fall. När det blir förhandlingar om eventuell övertalighet är det inte en enkel situation för fackligt förtroendevalda.
– De fackliga förtroendemännen är ofta i underläge, åtminstone inledningsvis. Det är ju arbetsgivaren som bestämmer om övertalighet och dess före trädare är kanske mera vana förhandlare. Då måste man ha bra underbyggda argument för att få gehör för sina ståndpunkter och det är här skriften kommer in.

DEN NYA UPPLAGAN av Din tur? är helt omarbetad och mycket är nyskrivet. Exempelvis är avsnittet om omplaceringsregler nytt och även en del avsnitt om förhandlingstekniska frågor som exempelvis när en förhandling formellt är avslutad. Thomas Kihlberg påpekar att sådana teknikaliteter är viktiga och då är det bra att känna till reglerna för att veta vad man kan sätta emot arbetsgivaren.
Den viktigaste delen i skriften är, enligt Thomas Kihlberg, avsnittet om begreppet jämförbara arbetsuppgifter.
– Från min tid som förbundsjurist är erfarenheten att begreppet jämförbara arbetsuppgifter är den svåraste frågan och jag tror att det fortfarande är så. Jag har fått intrycket att det här är den fråga som förtroendemännen känner sig vilsna i och de behöver något att hålla i handen. Det är det område jag oftast fick frågor på när jag var ute och förhandlade och föreläste.
Speciellt för högskolans område är att många arbetsuppgifter är specifika och den ena läraren inte alltid kan göra den andra lärarens jobb.
– Även om själva undervisningen kan vara likartad för många lärare så kan även näraliggande ämnen de undervisar i skilja mycket. Det finns så många olika ämnesområden och den ena läraren är kanske inte utbytbar mot den andra. Och går man in på forskning och utveckling är specialiseringen ännu större.
I avsnittet om jämförbara arbetsuppgifter reder Thomas Kihlberg ut hur Arbetsdomstolen resonerar i olika fall.
– Det gäller att känna till reglerna och hur Arbetsdomstolen resonerat i liknande fall för att få argument för sin uppfattning gentemot arbetsgivaren. Men man kan inte vara helt säker i något fall.
Begreppet jämförbara arbetsuppgifter har stor betydelse eftersom det är frågan om vilka arbetsuppgifter som är jämförbara, som avgör hur turordningskretsarna blir. Arbetsgivaren vill ju ofta ha så små turordningskretsar som möjligt. Då kan denne lättare styra vilka som ska sägas upp eftersom det är arbetsgivaren som avgör inom vilka turordningskretsar som det uppstår övertalighet.

EN ANNAN KOMPLICERAD fråga är omplaceringsskyldighet. Arbetsgivaren är skyldig att försöka omplacera en medarbetare som riskerar att bli övertalig, under förutsättning att det finns en ledig tjänst och att medarbetaren har tillräckliga kvalifikationer för att klara av tjänsten.
Frågan är vad som är tillräckliga kvalifikationer. SULF:s ståndpunkt är att det ska ställas höga krav på högskoleområdet.
– Ofta har de anställda bred och djup kompetens, men frågan som måste kunna besvaras är om de uppfyller anställningskraven för ett annat område. När man förhandlar tål det att diskutera hur kvalificerad en med­arbetare behöver vara för att kunna bli omplacerad till ett annat område. Det är en svår fråga och förbundets ståndpunkt är att arbetsgivaren har rätt att ställa höga krav, dock inte överdrivet höga. Det handlar om att man skall ha ”tillräckliga kvalifikationer”.
En konsekvens av SULF:s uppfattning att fördjupade ämneskunskaper ska ha stor betydelse är att man ibland inom högskolan måste acceptera relativt små turordningskretsar.
Arbetsdomstolens utgångspunkt är att man enligt grundprinciperna i  Lagen om anställningsskydd ska sträva efter så stora turordningskretsar som möjligt, för att den som har längre anställningstid ska ha starkare ställning än en med kortare anställningstid vid risk för övertalighet.
– Man kan uppleva att det går lite emot de fackliga grundprinciperna att man inom högre utbildning ibland får acceptera små turordningskretsar. Men SULF utgår från vikten av fördjupade ämneskunskaper. Den fackliga ryggmärgsreflexen ställs här mot hur verkligheten ser ut i de här sammanhangen. Men det är viktigt att betona att arbetsgivaren måste vara beredd att på ett övertygande sätt redo göra för motiven till sin ståndpunkt när det blir fråga om små kretsar, vilket också Arbetsdomstolen uttalat, säger Thomas Kihlberg.

 

PER-OLOF ELIASSON