Budgeten högsta prioritet på Utbildningsdepartementet

Arbetet med en budetproposition som förväntas läggas fram den 12 oktober har pågått sedan långt före riksdagsvalet. Efter en arbetskrävande vår med många propositioner är det just nu budgeten som har högsta prioritet för Utbildningsdepartementets universitets- och högskoleenhet. På lite längre sikt står sektorns pensionsavgångar samt de krympande studentkullarna högt på agendan.

FÖR ETT ÅR SEDAN hade Eino Örnfeldt, chef för universitets­ och högskoleenheten, skrivit ”autonomi” på tjänsterummets whiteboard.
Det enda ordet markerade vad enheten då var mest upptagen av; nämligen arbetet med den kommande propositionen om ökat självstyre för lärosätena.
Nu, när den och andra stora propositioner sedan länge är lagda, står ett nytt ord på den vita tavlan: ”Budgetprocess”. För oavsett valresultat och eventuella ministerskiften ska budgeten snart vara färdig att presenteras.
En stor del av arbetet på det man kan kalla tjänstemannanivån pågår i princip som vanligt, oavsett politisk turbulens.
Förutom budgetprocessen är man upptagen av ett antal utredningar, som frågan om tillträde till högre utbildning och hur det påverkas av bland annat gymnasiereformen.
En annan utredning som enheten har ansvar för är att förre universitetskansler Anders Flodströms ska föreslå nya indikatorer för forskningsfinansiering.
Vidare pågår ett långsiktigt och komplicerat arbete med att formulera nya så kallade ALF­avtal med landstingen för finansiering av klinisk forskning. De förra avtalen sades upp i och med förra årets budgetproposition och nya ALF­överenskommelser ska vara färdiga 2014.
Departementet har också inlett arbetet med nästa forskningsproposition, med sikte på färdig proposition 2012.
Dessutom pågår efterarbete med de propositioner som lades under våren, som då innebar en arbetsbörda som enhetschefen beskriver som exceptionell.
– Jag skulle inte tro att enheten någonsin tidigare har utsatts för ett sådant tryck, det är bara att ta av sig hatten för samtliga medarbetare, säger Eino Örnfeldt.
Under arbetet med propositionen om nytt kvalitetssystem hamnade stundtals även tjänstemannanivån i hetluften, i konflikten mellan dåvarande universitetskanslern och Utbildningsdepartementet.
– Tjänstemän hängdes ut i den konflikten, vilket jag reagerade mot. Tjänstemännen har ingen egen agenda, vi jobbar åt regeringen, oavsett regering.
Som Eino Örnfeldt hoppades förra året har enheten nu fått förstärkta per­sonalresurser, bland annat när det gäller juridisk kompetens.
– Det gäller att hitta rätt personer, det är viktigt att den här enheten har både sakkunskaperna och analysförmågan.
En effekt av vårens intensiva arbete är, enligt Eino Örnfeldt, att enheten tenderat att bli ”introvert”.
–Vi hoppas få mer tid nu, till mjuka frågor, till att få lite mer input utifrån, som exempelvis internationella perspektiv, säger Eino Örnfeldt som just har återvänt från en OECD­konferens i Paris.
– När man jämför med vad kolleger berättar om nedskärningarna i andra länder är det bara att konstatera att Sverige är lyckligt lottat när det gäller offentliga resurser till högre utbildning och forskning.

NÄR EINO ÖRNFELDT intervjuades i Univer­sitetsläraren förra gången (Universitetsläraren nr 15/2009) var han ny som enhetschef och såg då fram emot att lära sig mera om universitets­ och högskolesektorn.
– Vad som har slagit mig sedan dess är att sektorn är så diversifierad, det märks i sådant som att engagemanget varierar från lärosäte till lärosäte när det gäller förändringar och reformer.
– Exempelvis tar vissa lärosäten sig an autonomireformen mycket aktivt och har redan använt den för att genomföra förändringar. Andra gör det inte alls, vilket i och för sig kan vara naturligt, ökad frihet är också frihet att låta bli.
När det gäller autonomireformen ser han det som sannolikt att frågan fortsätter att vara en angelägenhet för universitets­ och högskoleenheten och då inte enbart i form av efterarbete med propositionen.
– Jag räknar med att alliansregeringen fortfarande har ambitioner och att man vill gå vidare, med ytterligare autonomi.
En annan reform som Eino Örnfeldt menar redan fått genomgripande betydelse i sektorn är självständig examinationsrätt för forskarutbildning, en förändring som gäller från 1 juli i år.
– Att lärosäten nu kan få examinationsrätt utan att ha eget vetenskapsområde ritar sannolikt om lärosäteskartan.
HAN REFLEKTERAR OCKSÅ över hur en redan ”diversifierad” sektor kommer att förändras på sikt, om det kommer att skapas ytterligare högskoleformer, förutom den redan införda yrkeshögskolan.
– En annan mer närliggande förändring är att studentkullarna kommer att minska från 2013 och 2014, jag kan sakna diskussion om detta i sektorn, som rimligen kommer att påverkas av en tioprocentig minskning av studenter.
Minskningen av studenter sammanfaller i någon mån med pensionsavgångar, ett annat demografiskt fenomen. Departementet och Eino Örnfeldts enhet kommer de kommande åren att behöva lägga en hel del energi på frågan hur lärosätena påverkas av att ett stort antal lärare går i pension och om effekterna av pensionsavgångarna kommer att ”mildras” av minskade studentkullar. Att frågan är viktig understryks av att Eino Örnfeldt har skrivit upp ”pensionsavgångar” på sin whiteboard, bredvid ”budgetprocess”.
Hur är det då med frågan om införande av tre terminer? Frågan har utretts flera gånger, men fick ny aktualitet i somras, då politiker från både regeringsalliansen och oppositionen ansåg att en ny terminsstruktur borde utredas ytterligare.
Nej, terminsindelning är just nu inget aktuellt ärende för universitets­ och högskoleenheten. Man kan här notera att den politiker ur den borgerliga alliansen, centerpartiets Sofia Larsen, som starkast drev tre­terminsförslaget, var en av dem som förlorade riksdagsplats i valet och därmed också sin post som ordförande i utbildningsutskottet.
Nu återstår att se om frågan om tre terminer ändå kan kvalificera sig för en plats på whiteboarden på utbildningsdepartementets universitets­ och högskoleenhet.

MARIELOUISE SAMUELSSON