Att "mäta" jämställdhet är inte alldeles lätt

En kvinna som sitter i många fakultetsorgan på lärosätet där hon är anställd får inflytande. Samtidigt kan det vara så att hon fått uppdragen för att hon är ensam kvinna på institutionen och den tid de många uppdragen tar kan innebära att hon inte hinner med sin forskarkarriär.

Pontus Ringborg, huvudsekreterare i Delegationen för jämställdhet i högskolan, tar detta som exempel på att det inte är helt enkelt att ”mäta” jämställdhet och jämställdhetsarbete på universitet och högskolor.
Delegationen som i dagarna har beslutat om vilka lärosäten som ska få medel till insatser för jämställdhet i högskolan har också presenterat en första rapport.
Där konstaterar man att kvantitativa mål för könsfördelning när det gäller rekrytering ”utgör en viktig del av styrningen mot en mer jämställd högskola”. Samtidigt hoppas delegationen på mer av det kvalitativa och strukturella, sådant som, vilket exemplet ovan kan sägas visa, är betydligt svårare att mäta. 
– Det är förklarligt att man ”räknar huvuden” och rekryteringsprocessen är både mätbar och överblickbar, säger Pontus Ringborg.
Hur uppfattar han då respons och intresse från högskolehåll?
Ja, eftersom högskolevärlden är en stor och heterogen sektor finns inget enkelt svar. Pontus Ringborg säger att delegationen märker viljan att göra sin självständiga röst hörd.
– De akademiska idealen om forskning och evidens är inte alltid helt kompatibla med politikens väsen, det vill säga krav på handling och snabba resultat.
– Men även bland  självständiga -röster finns en lyhördhet för signaler från den politiska nivån.
– Och signalerna är tydliga, när det gäller jämställdhet i högskolan pekar regeringen med hela handen, att den centrala och den lokala nivån ska samspela mera. Det innebär en möjlighet till mobilisering och att legitimitet ges åt de krafter i högskolan som vill förändring.
I stort anser Pontus Ringborg att man kan tala om en positiv inställning till styrningen i riktning mot en mer jämställd högskola, en inställning med variationer:
– De redan aktiva och medvetna, som lärosätenas jämställdhetshandläggare, är otåliga och saknar det kvalitativa steget, andra ställer sig oförstående och ifrågasättande, de är rädda för kvotering.

Hålla huvudet kallt
Delegationen för jämställdhet i högskolan har också känt en viss oro, i samband med det massmedialt mycket uppmärksammade fallet där SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) dömdes att betala ett skadestånd på 1,5 miljoner för att ha diskriminerat kvinnliga studenter vid antagning till veterinärutbildningen.
Detta föranledde Pia Sandvik Wiklund, ordförande i Delegationen för jämställdhet i högskolan och Pontus Ringborg att skriva en debattartikel i Svenska Dagbladet med bland annat följande ”varning”:
”Risken är också att den stora bakomliggande frågan, frågan om jämställdhet i högskolan, hamnar i skymundan och reduceras till en fråga om kvantitativ fördelning av kvinnor och män. Detta vore mycket olyckligt för lärosätenas samlade jämställdhetsarbete.”
– Det är viktigt att hålla huvudet kallt, vi var rädda för överreaktioner i högskolevärlden, det finns en övergripande fara i om debatten bara skulle handla om antagning, menar Pontus Ringborg.
 Att det finns en slagsida åt antagning och rekrytering när det gäller jämställdhetsarbete går också att utläsa av de ansökningar som kommit in gällande de medel delegationen har till förfogande för att främja jämställdhet.
Totalt har delegationen 60 miljoner att fördela under perioden 2009–2010. I den första omgången handlar det om 26 miljoner och ”söktrycket” har, föga oväntat, varit större. Summan av sammanlagt 73 ansökningar är 109 miljoner. 
Mer intressant är, enligt Pontus Ringborg, att cirka 40 procent av ansökningarna enbart gäller grundutbildningen. Totalt har 60 procent koppling till lärosätet som anordnare av utbildningar.
– Betydligt färre ansökningar har enbart koppling till högskolan som organisation och arbetsgivare och mycket få ansökningar handlar uteslutande om förutsättningar för forskning, säger Pontus Ringborg.
Ansökningarna är självfallet ett sätt att markera intresse för jämställdhetsarbete, man kan konstatera att många ansökningar har skrivits under av rektor, vilket kan tolkas som att lärosätets ledning är engagerad, men det kan också vara en mer formell underskrift.
– Men man får också se upp så att inte ansökningar är ett sätt att få pengar till annan ordinarie verksamhet, som att söka medel för att utarbeta en jämställdhetsplan, något som lärosätet ändå är skyldigt att göra, säger Pontus Ringborg och antyder att det kommit in ansökningar med sådant innehåll.
En principfråga gällande forskningsinriktade ansökningar som delegationen haft att ta ställning till är att avgöra hur och om lärosätet tänker använda sig av forskningsresultatet.
– Vi ska inte vara en instans som för-delar forskningsmedel och kan inte prioritera de ansökningar där produkten ”bara” blir en forskningsrapport, punkt slut.
– Men man kan få medel till sådant som forskning kring rekryteringsprocessen om man kan göra det trovärdigt att man avser att implementera forskningsresultatet i verksamheten, för att långsiktigt förändra högskolans inre arbete.
När det gäller forskning om jämställdhet i högskolan har delegationen också givit uppdrag till en handfull forskare. Bland annat ska Drude Dahlerup, professor i statsvetenskap och genusvetenskap vid Stockholms universitet, göra en metaanalys av befintlig forskning på området.
Pontus Ringborg säger vidare att delegationen ”inte är besviken, men lite överraskad” över att få lärosäten inte tagit större grepp när det gäller inriktningen på ansökningar.
– Rätt många sökte medel till mindre, ”isolerade” projekt. Inför nästa omgång tänker delegationen mer rikta in utlysningarna.
Delegationen diskuterar också hur man i framtiden kan ”belöna” jämställdhetsarbete och omvänt om det finns möjlighet till sanktioner.
– Regeringen har en hel del ”soft power” att använda sig av, man kan belöna med pengar, man kan lyfta fram framgångsrika lärosäten i budgetproppen, man kan ta initiativ till rankning och utvärderingar.
Delegationen för jämställdhet i högskolan är också medveten om att små ambitioner och uteblivna ansökningar inte behöver vara uttryck för bristande intresse, utan kan bero på brist på tid och resurser, att ansökan blir ytterligare något som ska hinnas med. 

Avslutas 2011
I direktiven till delegationen finns inget om att förhålla sig till eventuellt (mer) självstyrande lärosäten, men autonomi skulle självfallet kunna påverka förut-sättningarna för politisk styrning. Dessutom har ju Tobias Krantz, minister för forskning och högre utbildning, gjort skarpa markeringar mot politisk styrning.
Pontus Ringborg ser ett problem i att jämställdheten som tvärpolitiskt område konkurrerar med andra tvärpolitiska frågor.
– Det är hela tiden frestande för en politiker att, oavsett retorik, luta sig mer mot enskilda satsningar och säråtgärder som är lättare att förklara och ”sälja”.
När det gäller Delegationen för jämställdhet i högskolan är deras arbete tidsbegränsat och avslutas med att man presenterar sitt betänkande i början av 2011.
– Med en hel del av de projekt som vi bidrar till att dra igång kommer att fortgå efter att delegationen har upplösts.
På kortare sikt ser Pontus Ringborg fram mot de konferenser som delegationen ska anordna redan under 2009, bland annat tillsammans med Högskoleverket, om lärarutbildningen.
– Lärarutbildningens könsobalans är intressant och en aktuell fråga, vi har förhoppningar om statsrådsmedverkan på den konferensen, säger Pontus Ringborg.
Statsrådsnärvaro ger status åt en fråga, markerar att området är politiskt prioriterat.
– Men oavsett fysisk ministernärvaro så känner vi att det finns ett stort intresse från Utbildningsdepartementets sida, för arbetet med jämställdhet i högskolan.

Se också:
www.jamstalldhetihogskolan.se

 

MARIELOUISE SAMUELSSON