Ny avhandling: Ekonomisk tillväxt väger tungt i utbildningen

Jakten på ekonomisk tillväxt har fått för stort inflytande över svensk utbildningspolitik. Det anser Ingrid Unemar Öst vid Örebro universitet som har skrivit en avhandling om den högre utbildningens roll i samhället. Hon disputerade 25 september. – Arbetsmarknadens behov och efterfrågan av anställningsbara studenter betonas på bekostnad av att studenterna lär sig tänka kritiskt, säger hon.

I sin avhandling i pedagogik, ”Kampen om den högre utbildningens syften och mål”, analyserar Ingrid Unemar Öst högskolepolitiken i Sverige mellan åren 1992–2007.
Avhandlingen bygger på analyser av nationella och europeiska policydokument om högre utbildning – statliga offentliga utredningar, departementsutredningar, propositioner och deklarationer från Bolognaprocessen.
– Jag har kommit fram till att fyra olika synsätt (diskurser i avhandlingens termer) på den högre utbildningens syften och mål formuleras i utbildnings-politiken, säger Ingrid Unemar Öst.
1. Inom den klassiska akademiska diskursen förespråkas att den högre utbildningens yttersta syfte är att söka efter och förmedla ny kunskap. Honnörsord är akademisk frihet, forskningsanknytning och vetenskapligt förhållningssätt. Målet för den enskilde studenten är att bli kritiskt skolad.
2. Inom globaliseringsdiskursen före--språkas att den högre utbildningens ytter-sta syfte ska vara att stärka Sveriges och Europas konkurrenskraft samt att bidra till ekonomisk tillväxt. Målet för den enskilde studenten är att bli anställningsbar.
3. Inom demokratidiskursen förespråkas att den högre utbildningens yttersta syfte ska vara att befästa demokratin och bidra till jämlikhet och rättvisa. Målet för den enskilde studenten är att bli aktivt deltagande i samhället.
4. Inom identitetsdiskursen förespråkas att den högre utbildningens syfte ska vara att stödja den enskilde individens identitetsarbete och att verka för kulturöverbryggande värden. Honnörsord är mångkulturalism, reflexivt tänkande och självständighet.

Förändrad inriktning
Identitetsdiskursen lyckades aldrig få något större inflytande i politiken under den studerade tidsperioden.
– Det var ett postmodernt synsätt som snarare pekar på problemen i de andra synsätten än att själv framföra tydliga förslag gällande den högre utbildningens inriktning. Och i utbildningspolitiken är det just tydliga förslag som efterfrågas, säger Ingrid Unemar Öst.
I början av perioden, med kulmen vid millennieskiftet, var socialdemokraterna starka förespråkare för demokratidiskursen.
Det gjorde att det inom den svenska utbildningspolitiken fanns ett starkt politiskt stöd för samverkan, breddad rekrytering och mångfald. Högskolor och universitet uppmanades att arbeta aktivt för att motverka snedrekrytering och för att utbilda studenter som både skulle kunna ta plats på arbetsmarknaden och delta aktivt i samhällets demokratiska processer.
Men i början på 2000-talet bytte den socialdemokratiska regeringen utbildningspolitiskt fokus på ett sätt som gjorde demokratidiskursen inaktuell och öppnade för globaliseringsdiskursens dominans. 
Ingrid Unemar Öst visar hur den socialdemokratiska regeringen då -”reformulerar” begrepp som jämlikhet och rättvisa, globalisering och internationalisering.
I propositionen Ny värld ny högskola 2004/05 reducerar regeringen begreppet jämlikhet till jämlika möjligheter att ta plats på arbetsmarknaden och rättvisa reduceras till en jämn fördelning av ekonomiska resurser.
Vidare blir begreppet globalisering liktydigt med ekonomisk globalisering och internationalisering blir liktydigt med europeiskt samarbete för ökad konkurrensförmåga och därmed berövat betydelser som internationell solidaritet och globalt beroende.
– Man kan säga att de här begreppen kom att underordnas det övergripande målet att uppnå ekonomisk tillväxt genom att stärka Sveriges konkurrenskraft, säger hon.

Globalisering dominerar
Vid avhandlingsarbetet fann Ingrid Unemar Öst att två synsätt har haft legitimitet under hela perioden, den klassiska akademiska diskursen och globaliseringsdiskursen.
Men med tiden har globaliseringsdiskursen allt mer kommit att dominera.
Ingrid Unemar Öst pekar på tre anledningar:
1. När den socialdemokratiska regeringen bytte ståndpunkt mellan åren 2000 och 2004 kom både socialdemokratiska och borgerliga politiker, tjänstemän och akademiker att förespråka globaliseringsdiskursen.
2. Globaliseringsdiskursen lanseras starkt inom EU, i och med att EU är en stark kraft blir också det synsättet en stark kraft.
3. Styrkan i globaliseringsdiskursen gör att den klassiska akademiska diskursen måste definiera sig i termer från globaliseringsdiskursen och att den påtvingas begrepp som excellens, flexibilitet och anställningsbarhet.
Globaliseringsdiskursen materialiserar sig också i nya strukturer. Så intervenerar statsmakterna och pressar på fakultetsnämnder och institutioner globaliseringsdiskursen genom att fördela resurser till exempelvis så kallade excellenta forskningsmiljöer.
I styrdokumenten för lärosätena har kollektiva organ som fakultetsnämnder kvar sin formella status att relativt fritt besluta om innehåll i forskarutbildning och grundutbildning, men det finns också vad Ingrid Unemar Öst kallar ett ”vid-sidan-av-stryrningssystem”. De svenska lärosätena måste nu förhålla sig till Bolognaprocessen och bland annat formulera utbildningsmål efter särskilda mallar, ta ställning till frågor som ett enhetligt betygssystem och jämförbara examina.
– Diskussioner om innehåll i högre utbildning blir därigenom delar av en logik som ytterst syftar till att studenterna ska bli anställningsbara. Risken finns därmed att den klassiska akademiska diskursen utplånas till förmån för globaliseringsdiskursen.

Begränsade möjligheter
Ingrid Unemar Öst ser Bolognaprocessen som en spjutspets för globaliseringsdiskursen och är något förvånad över hur lite den problematiserats i den svenska utbildningspolitiken under den studerade tidsperioden.
– Men det verkar vara svårt att problematisera, eller ifrågasätta, Bolognaprocessen eftersom den framförs så starkt som svaret på hur man bör tänka om, och organisera, den högre utbildningen, säger hon.
Hon anser också att det är förvånande hur man över partiblocken sluter upp bakom den globaliseringsdiskurs som lanseras från EU.
– Det innebär att våra möjligheter att själva formulera politiken på högskolans område begränsas. Den svenska högskolepolitiken har kommit att främst administrera och förvalta övernationella beslut och politikerna verkar ha gett upp sina möjligheter att själva formulera politiken på högskolans område.
Ingrid Unemar Öst ser det som olyckligt att ett synsätt kommit att dominera den politiska diskussionen om den högre utbildningens roll.
Enligt den diskursteori som avhandlingen tar avstamp i är det viktigt att det finns en kamp mellan olika synsätt. I det här fallet är det viktigt att studenten har möjlighet att identifiera sig på olika sätt och att relatera till olika målbilder för sin identitetsutveckling.
– Problemet är att om det bara finns en målbild för studenten att identifiera sig med, att bli anställningsbar, finns inget utrymme för handling och egna initiativ. Det gäller både för studenten som individ och för den akademiska institution som utbildar studenten.
Därför efterlyser Ingrid Unemar Öst en vidare diskussion om vilken roll den högre utbildningen ska spela i samhället idag.
Det är inte utforskat vilka konsekvenserna blir på institutionsnivå av globaliseringsdiskursens dominanta position inom utbildningspolitiken utan det är ett framtida forskningsfält.
– Jag skulle gärna undersöka vad Bolognaprocessens krav på jämförbarhet och inriktning mot anställningsbarhet gör med innehållet i utbildningen på grund- och avancerad nivå och vad kraven att forskningen ska underordnas den ekonomiska tillväxten innebär i praktiken, säger Ingrid Unemar Öst.

PER OLOF ELIASSON