Ledare

Högskoleverket (HSV) har under de senaste månaderna levererat flera rapporter om de förhållanden som råder för grundutbildningen inom olika ämnen. Stundtals slås utvärderarnas resultat upp med braskande rubriker i dagspressen, och de berörda ämnena känner sig ibland orättvist behandlade och uthängda.
Rapporterna innehåller mycket information. Ofta ges en detaljerad bild av villkoren för undervisningen, tillgången eller bristen på lärare, antalet undervisningstimmar, gruppernas storlek etc. Detta material är värdefullt och illustrerar effekterna av den erosion av grundutbild-ningens resurser som SULF har påvisat och kritiserat.
På nytt framför HSV att högskolorna bör uppmuntras att profilera sina utbildningar. Frågan är emellertid vilka högskolor som idag och framöver vågar ta den risk som det innebär att satsa på det som är en smula udda. Det räcker med att tänka på Mitthögskolans satsning på naturvetenskapliga ämnen. Blekinge Tekniska Högskola är en parallell, liksom Högskolan i Kalmar och naturvetenskapen.

MITTHÖGSKOLAN KOM med en ambitiös profilering. Under några år låg den i linje med den politiska viljan att utbilda fler studenter i teknik och naturvetenskap. Men snart visade det sig att studenterna valde andra utbildningar. Nu förlorar Mitthögskolan mer än 50 miljoner kronor av sitt utbildningsanslag! Ett dråpslag. Ett ambitiöst profileringsförsök löper risken att haverera.
Vilken högskoleledning vågar ta liknande risker framöver? Så som anslagssystemet tilllämpas gynnas inte den högskola eller den institution som tar en risk. HSV:s rapporter visar istället att det medverkar till satsningar på utbildningar med stor kvantitet till så låg kostnad som möjligt.
HSV:s rapporter visar att lärar- och resursbristen är allvarlig i flera av de utvärderade ämnena. Det saknas lärare, och kompetensnivån är i åtskilliga fall otillfredsställande. Högskoleverkets utvärdering av nationalekonomin visar på massundervisning, med föreläsningar i stora grupper, få undervisningstimmar, och få övningar och laborationer. Det verkar vara näst intill omöjligt att med sådana förutsättningar åstadkomma den så kallade djupinlärning som utbildningen ska syfta till. Och djupinlärning är förmodligen ett tomt ord, när lärarna själva är studenter som inte för så länge sedan läste den kurs som de nu är satta att undervisa på. Vilka möjligheter får de till pedagogisk utbildning? De ska ju bara ge massundervisning så billigt som möjligt.

DE SENASTE ÅREN är adjunkterna den lärarkategori som ökar mest. SULF har i flera fall kritiserat denna utveckling, eftersom den syftar till att institutionerna ska spara pengar, och kunna pressa ut mer undervisning än av en lektor. Men det är också uppenbart att en förklaring till ökningen är att personer med forskarutbildning saknas, liksom att högskolorna numera inte är tillräckligt attraktiva som arbetsplatser för den som har en doktorsexamen.
Också de stora och väletablerade universiteten har svårigheter att klara kvaliteten. Ämnet nationalekonomi vid Linköpings universitet har rent av fått sin examensrätt inom grundutbild-ningen ifrågasatt. I detta fall kan SULF som delförklaring ingalunda bortse från universitetsledningens lönepolicy. Vilka doktorer i nationalekonomi söker sig till Linköpings universitet, där samhällsvetarna får så oförskämt låga löner?

UNGDOMSSKOLANS SVÅRIGHETER är väl kända, men faktum är att den förda politiken har drivit in högskolan i ett allvarligt läge. För att bryta denna utveckling är det nödvändigt att rege-ringen agerar snabbt. Det ökande antalet långtidssjukskrivningar är ett av många tecken på att universitetslärarnas ork börjar svikta.
Statsmakterna har nu ett gyllene tillfälle att ersätta kvantitet med kvalitet. Bromsa uppbyggnaden och satsa istället resurser på att återställa per capitaersättningarnas värde! Om några år ökar nämligen årskullarna igen, så den rätta tidpunkten att agera är nu.                     

GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör SULF