På morgonen ordnade SFS och SUHF ett seminarium om kårobligatoriet med utgångspunkt i den rapport de gjort baserat på en enkät. Föga förvånande tyckte statssekreterare Peter Honeth att rapporten visade att allt fungerar väl, en uppfattning som Erik Arroy från SFS och Åsa Bergenheim från SUHF naturligtvis inte delade. SULF protesterade redan när det beslöts att kompensationen till lärosätena skulle bli ungefär en tredjedel av vad utredaren tyckte behövdes för att ge lika goda villkor för kårerna efter obligatoriets avskaffande. Peter Honeth menade att kårerna är så olika att mer pengar skulle ge överkompensation åt vissa. Men som Pam Fredman påpekade: vissa ekonomiskt starka kårer är starka därför att de har externa finansiärer. Hennes poäng var att de blandar in en tredje intressent i frågan om studentinflytandet. Och det är naturligtvis sant.
Men ett perspektiv saknades helt i den del av diskussionen jag hörde nämligen frågan om hur studentinflytandet skiljer sig från andra sorters inflytande. Från mitt perspektiv är det inte en fråga om granskning, som SFS säger, och det handlar heller inte om tredje parts inflytande. Det handlar om ett grundläggande krav för att man ska kunna tala om "akademi", nämligen om att kunskap i högskolan skapas i samarbete mellan lärare och studenter. Det kollegiala beslutssystemet är ett grundläggande värde som garanterar verksamhetens kvalitet. Det är där studentinflytandet hör hemma.
Git Claesson Pipping